Svensk ordbok 2009, webbversion

bygg`nad substantiv ~en ~er bygg·nad·en1fri­stående, täckt, över marken upp­höjd, fast konstruktion vanligen med ett an­tal rum; ofta om större hus av­sett för ngt särsk. ända­mål, ofta för annat än boende arkit.JFRcohyponymbyggningcohyponymhus 1 byggnadskomplexambassadbyggnadekonomibyggnadherrgårdsbyggnadhuvudbyggnadkontorsbyggnadskolbyggnadstadens offentliga byggnaderän­nu en historisk byggnad skulle rivasen stor, fyr­kantig byggnad av sten○ngn gång äv. om annan massiv konstruktiondammbyggnad○äv. bildligttankebyggnadsedan 16242knappast plur. det att bygga arkit.JFRcohyponymbyggecohyponymbyggenskapcohyponymbyggnation byggnadslånbyggnadstillståndhusbyggnadombyggnadett annex till hotellet är för när­varande under byggnad○spec. i fråga om an­dra an­läggningar än hus o.d.vägbyggnadväg- och vatten­byggnad(under) byggnad, byggnad (av ngt)sedan 16423knappast plur. sätt att vara upp­byggd som resultat av naturlig el. konst­gjord process; konkret el. abstrakt af.kroppsbyggnadmeningsbyggnadversbyggnadmateriens byggnadfärjan var till sin byggnad inte o­lik en stor­marknadsedan 1710