Svensk ordbok 2009, webbversion
byssj`a
substantiv ~n byssjor
byssj·an●enkel liten stuga
vanligen för mera tillfälligt bruk
vard.; provins.hush.JFRcohyponymskjul
de har slagit upp en byssja som de använder tills huset är färdigbyggtsedan 1943jfr fornsv. bysja ’svinläger’; sv. dial. byssja ’svinstia; hundkoja’; till 2boss