Svensk ordbok 2009, webbversion

byssj`a substantiv ~n byssjor byssj·anenkel liten stuga vanligen för mera till­fälligt bruk vard.; provins.hush.JFRcohyponymskjul de har slagit upp en byssja som de an­vänder tills huset är färdig­byggtsedan 1943jfr fornsv. bysja ’svinläger’; sv. dial. byssja ’svin­stia; hund­koja’; till 2boss