Svensk ordbok 2009, webbversion

by`ta verb bytte bytt, pres. byter byt·er1ersätta (visst före­mål) med annat av samma slag men med annan el. bättre funktion i ngt av­seende Nollseseersätta 2 JFRcohyponymömsacohyponymskifta 2 byta glöd­lampabyta kläderbyta hela avgas­systemet○äv. med avs. på personpartiet bytte ledarebilen har bytt ägare tre gånger på ett år○äv. i fråga om över­gång e.d., t.ex. mellan kommunikations­medelbyta bussbyta platsvi byter tåg i Hallsberg○äv. med avs. på abstrakta före­teelserbyta samtals­ämnebyta ngn/ngt (mot ngn/ngt)byta fotse1fot 1 sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. byta; av lågty. büten med samma betydelse; ev. en bildn. till ut, eg. ’lämna ut’ 2ge (ngt) mot direkt erhållande av ngt lik­värdigt från en annan person; vanligen med avs. på annat än pengar NollJFRcohyponymväxla 5cohyponymköpacohyponymutbyta byta filmstjärnebilderbyta erfarenheter○äv. all­männareom­vandla, ändra glädjen byttes i orosam­talet bytte karaktärbyta ngt (med ngn) (mot ngt)byta ett/några ord med ngnseord 1 byta ringarsering 2 sedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenSubst.:vbid1-128525bytande; byte