Svensk ordbok 2009, webbversion

cam´ping substantiv ~en ~ar camp·ing·en(till­fälligt) boende i tält eller hus­vagn rum.sport.campingen på jung­frulig mark kan med­föra störningar i djur­livetäv. om mot­svarande platscampingen låg nära bad­platsenvild camping(o­organiserad) camping utan­för camping­platsernaför att förhindra vild camping vill kommunen in­föra parkerings­förbud natte­tid i an­slutning till rast­platserna sedan 1925