Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
camp·ing·en●(tillfälligt) boende i tält eller husvagn
rum.sport.campingen på jungfrulig mark kan medföra störningar i djurlivet○äv. om motsvarande platscampingen låg nära badplatsenvild camping(oorganiserad) camping utanför campingplatserna
för att förhindra vild camping vill kommunen införa parkeringsförbud nattetid i anslutning till rastplatserna
sedan 1925