Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus
cens·us1regel som kräver viss förmögenhet för rösträtt eller valbarhet
i inte fullt demokratiska samhällssystem (i Sverige till 1918)
pol.censusbestämmelsecensusstrecksedan 1850av lat. cen´sus ’folkräkning; förmögenhet’, till cense´re ’granska; värdera’; jfr censor
2insamling av uppgifter om medborgarna i ett land
spec. i Romarriket om mantals- och skattskrivning
samh.○spec. äv.folkräkning
sedan 1784