substantiv ~n centrar
centr·ar1mittersta del av (militär) styrka
ngt åld. i fackmässiga sammanhangmil.rum.generalens försök till omfattning besvarades med en massiv attack mot hans centersedan 1770ur lat. cen´trum ’medelpunkt’; jfr centrum
2spelare som opererar i mitten av anfallslinjen
i vissa bollspel, t.ex. fotboll och bandy
åld. i fackmässiga sammanhangsport.yrk.landslagets center och målspottare NNsedan 1891se centerforward
3vanligen best. f. sing.; ofta kortform förcenterparti
politiskt parti eller politisk ideologi som företräder en medelväg mellan socialism och konservatism
och ofta skiljer sig äv. från liberalismen; spec. som namn på det svenska parti som bl.a. företräder lantbrukets intressen
pol.JFRcohyponymcenterparti
centerledaresamverkan mellan centern och folkpartietcentern ville satsa mer på glesbygdensedan 18332cen´ter
substantiv centret centrer
centr·et●ofta i sammansättn.
område dit verksamheter koncentrerats i större skala
särsk. affärer men äv. allmännare
af.handel.rum.JFRcohyponymcentrum 2
affärscenterrehabiliteringscentershoppingcenterett stort tekniskt center utanför stadensedan 1954se 1center