Svensk ordbok 2009, webbversion

1centra´l substantiv ~en ~er centr·al·en●an­läggning eller lokal för specialiserad verksamhet särsk. (som själv­ständigt ord) om järnvägs­station på större ort rum.samh.trafik.centralen har fått en mysig restaurangvi möts på centralen en kvart innan tåget går○äv. all­männare, särsk. i sammansättn.barnavårdscentraldatacentralinköpscentralmödravårdscentralcentralen för turistfrämjande○spec. äv.an­läggning eller lokal var­ifrån ut­spridda verksamheter leds eldledningscentralordergivningscentralen central (för ngt)sedan 1891till 2central
2centra´l adjektiv ~t centr·al1som befinner sig nära (geografisk) mitt­punkt admin.rum.centralamerikanskcentralmakternade centrala delarna av Afrika○ibl. med viss bi­betydelse av viktighetJFRcohyponym2central 2 stadens centrala delardet har sina för­delar att bo centralt (adv.)sedan 1822av lat. centra´lis ’som hör till centrum’; jfr centrum 2som ut­gör den del som ngt styrs eller förgrenar sig från spec. om del dit makt koncentrerats rum.centraldirigeringcentrala stats­förvaltningencentrala nerv­systemet○spec. äv.som verkar eller ut­går från ett bestämt ställe centralantenncentralvärmecentral styrning av partiet○äv. bildligtmycket viktig ofta om det viktigaste elementet i en fram­ställning, ett skeende e.d. NN spelade en central rollde centrala gestalterna i boken är ...vi närmar oss nu den centrala fråge­ställningensedan 1842