Svensk ordbok 2009, webbversion

chans [çaŋ´s, çan´säv.∫aŋ´s, ∫an´s] substantiv ~en ~er chans·en●möjlighet till lyckat resultat t.ex. fram­gång, önsk­värd ut­veckling e.d. spel.sport.JFRcohyponymrisk halvchansmålchansvinstchansgripa chansenta chansenta vara på en chansförsitta en chansfå en ny chansdet fanns ingen chans att rädda de nöd­ställdaSveriges chans ligger i kontringarnamän och kvinnor har inte lika chanser i arbets­livethon tog chansen och accepterade utlands­jobbet○spec.till­fälle att visa sin förmåga vard.han fick aldrig chansen i lands­lagetvi måste ge henne en chans○i statistiska samman­hang ibl. neutraltsanno­likhet chansen att slå två femmor är 1 på 36chans (till/på ngt), en chans (för ngn) (att+V)fråga chans på ngn fråga om man får bli ngns pojk- eller flick­väni barn- och ungdomsspråk​ på skoldiskot vågade hon äntligen fråga chans på honom inte ha skuggan av en chansse1skugga sedan 1841av fra. chance med samma betydelse; av folkligt lat. caden´tia ’fall’, till lat. cad´ere ’falla’; jfr kadens I medicinskt eller statistiskt fackspråk kan det heta Chansen att bli sjuk är mer än 20 procent, men i allmänspråket bör chans bara användas i samband med positiva företeelser. Om exempelmeningen förekommer i ett icke-fackspråkligt sammanhang måste Chansen bytas ut mot Risken.