Svensk ordbok 2009, webbversion
char
substantiv
~en ~er
char·en
●
tvåhjulig vagn i finare utförande
urspr. om en antik typ av vagn
histor.
trafik.
sedan ca 1755
av fra.
char
med samma betydelse; av lat.
carr
´
us
’kärra’; jfr
karet
,
kaross
,
kärra
substantiv ~en ~er
char·en●tvåhjulig vagn i finare utförande
urspr. om en antik typ av vagn
histor.trafik.sedan ca 1755av fra. char med samma betydelse; av lat. carr´us ’kärra’; jfr karet, kaross, kärra