substantiv ~en ~er
charm·ör·en●(mans)person med naturlig inneboende förmåga att väcka positiva känslor
och med tendens att gärna använda den; särsk. i förhållande till kvinnor
psykol.yrk.JFRcohyponymkvinnotjusarecohyponymdonjuan
charmörleendefilmcharmörrevycharmörhennes fästman var modelejon, dandy, charmörsedan 1903av fra. charmeur med samma betydelse; till charm