Svensk ordbok 2009, webbversion

cir`kel substantiv ~n cirklar cirkl·ar1plan sluten kurva vars samtliga punkter har samma av­stånd till en bestämd punkt mat.rum.halvcirkelpolcirkelstorcirkelcirkelns medel­punktrita en cirkel med radien 10 cm○äv. om om­rådet som begränsas av en så­dan kurvacirkelns area är 1 kvadrat­meter○äv. om formation av ungefärlig cirkel­formde ställde sig i en cirkel runt talaren(i) en cirkel (runt ngn/ngt), en cirkel (av ngt)cirkelns kvadratursekvadratur rubba ngns cirklarstöra ngns planer eller verksamhet​ den in­trängande reportage­boken rubbade många politikers cirklar sedan 1385Klosterläsningfornsv. cirkil; av lat. cir´culus med samma betydelse, diminutiv till cir´cus, se cirkus 2förlopp som känne­tecknas av (ständigt) åter­vändande till utgångs­punkten Nollresonemanget går i en cirkelhon placerades som före­tagets representant i sin hem­stad, och där­med var cirkeln sluten(i) en cirkelen ond cirkelsvår situation som riskerar att förvärras av sig självsedan 16843mindre, väl samman­hållen grupp av personer admin.sociol.yrk.partiets inre cirkel○spec. om grupp som samlas för aktiva studier e.d.cirkelledarestudiecirkelstudie­förbundet drar mycket folk till sina cirklar(ngns/ngts) cirkel, en cirkel (runt/kring) ngnsedan 1795Rubba inte mina cirklar.Yttrande tillskrivet matematikern m.m. Arkimedes (200-talet f.Kr.), strax innan han dödades av en romersk soldat