Svensk ordbok 2009, webbversion

cir`kla verb ~de ~t cirkl·ar1vanligen med prep. el. partikel, särsk.kring, runt röra sig (runt ngt) i en cirkelliknande bana form.JFRcohyponymrotera 1cohyponym1snurra 1 rov­fåglarna cirklade runt ovan­för träd­topparnacirkla (ngnstans)sedan ca 18152vanligen med prep., särsk.kring, runt handla om ngt admin.diskussionerna cirklade huvud­sakligen runt olympiadencirkla runt/kring ngn/ngtsedan åtm. 1991Subst.:vbid1-131062cirklande