Svensk ordbok 2009, webbversion
cirkule´ra
verb ~de ~t
cirkul·er·ar●röra sig i sluten bana
af.redan på 1600-talet visste man att blodet cirkulerar i ett slutet kretslopp○äv. utvidgatspridas
inom sluten grupp
boken cirkulerade bland klubbmedlemmarnarykten om statsministerns avgång cirkulerade i huvudstaden○äv. ytterligare utvidgat i fråga om rörelse i allmänhetpolisen tvingade folkmassan att cirkulerabilen cirkulerade i centrumcirkulera (ngnstans)sedan 1728ur lat. circula´ri ’vandra omkring’, till cir´culus, se cirkel
Subst.:vbid1-131080cirkulerande,
vbid2-131080cirkulering;
cirkulation