substantiv ~en ~er
cirk·um·flex·en●ett vinklat, takliknande tecken som i vissa språk placeras över en vokal (ô) för att markera ett särskilt uttal
språkvet.○äv. om ett fonetiskt tecken som anger viss musikalisk accentsedan 1759till lat. circumflex´us, eg. ’kringböjd’, till cir´cum ’omkring’ och flec´tere ’böja’; jfr flexion, reflektera