Svensk ordbok 2009, webbversion

cir´kus substantiv ~en ~ar cirk·us·en1(kring­resande) grupp artister som ut­för akrobatiska konster, skämtsamma sketcher och upp­visningar ofta till­sammans med dresserade djur scen.yrk.cirkusartistcirkusdirektörcirkuskonstcirkustälten cirkus med clowner, jättedamer och elefanter○äv. om mot­svarande lokalgå på cirkus○äv. ngt ut­vidgatloppcirkusluftcirkus○äv. bildligto­ordnade förhållanden ofta av löje­väckande el. o­värdig natur det var full cirkus i klass­rummetde an­klagade honom för att göra cirkus av begravningenjournalisterna blev bort­motade av vakterna, och sedan var cirkusen i full gångsedan 1831av lat. cir´cus ’krets; cirkus’; av grek. kir´kos ’ring, cirkel’; jfr cernera, cirka, cirkel 2(forn­romersk) arena för kapp­körningar och an­dra tävlingar rum.scen.○spec. i namn (med latinsk stavning)Circus maximussedan 1770