Svensk ordbok 2009, webbversion

cisele´ra verb ~de ~t cisel·er·ar●bearbeta (metall­föremål) för att av­lägsna o­jämnheter eller för att åstad­komma prydande mönster av upp­höjningar och ned­sänkningar vanligen med hjälp av puns tekn.JFRcohyponym1driva 5 ett vackert ciselerat fick­ur○äv. bildligtnog­grant ut­forma hans fint ciselerade naturdikterciselera ngtsedan 1850av fra. ciseler ’ut­mejsla’, till fornfra. cicel ’mejsel’; ur lat. cæ´dere ’skära’ Subst.:vbid1-131137ciselerande, vbid2-131137ciselering