Svensk ordbok 2009, webbversion
contortatall
[
-tår
`
-
]
substantiv
~en ~ar
con·torta|tall·en
●
en snabbväxande tall
urspr. från Kanada, inplanterad bl.a. i Sverige, särsk. i Norrland
bot.
sedan ca 1970
till lat.
contor
´
tus
’vriden’; besl. med
tortyr