[kår´pus delik´tiel.kår`pus delik`ti]
substantiv,
ingen böjning, neutr.
corp·us de·licti●synligt bevis på begånget brott
jur.JFRcohyponymdelikt
det handlade inte om misstankar utan om corpus delictisedan 1850bildn. till lat. cor´pus ’kropp’ och delic´tum ’brott’