Svensk ordbok 2009, webbversion

cypress´ substantiv ~en ~er cypr·ess·en●typ av (ständigt grönt) träd med platta, fjällika barr och klot­runda kottar vanligt i sydligare länder; särsk. om en hög­växande art med smalt kägelformad krona bot.tujacypresstårcypressädelcypressden äkta cypressen är karaktärsträd i Medelhavs­länderna, ofta planterad på kyrko­gårdar○ofta äv. (i allmän­språket) om (vanlig) tuja, odlad som prydnads­träd i Sverige, och äv. (i sammansättn.) om mot­svarande familjJFRcohyponym5en cypressväxtersedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. cypres; av grek. kypar´issos med samma betydelse; av o­visst urspr.