Svensk ordbok 2009, webbversion

däm`pa verb ~de ~t dämp·ar●ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad göra svagare vad gäller verknings­grad, effekt, intensitet e.d. fys.JFRcohyponymmodereracohyponymtona nercohyponymminska 2 dämpa ljusetdämpa ljudetdämpa eldendämpa stötendämpa fartendämpa ner radionen dämpad röd färg○spec. sportfå (boll) att förlora sin rörelse han dämpade bollen med bröstet○spec. äv. med avs. på segel vid bärgninghindra att slå ○ofta bildligt, spec. med avs. på sinnes­stämning el. attityddämpa smärtandämpa o­rondämpa entusiasmendämpa (ner) kritiken○spec. äv. ekon.dämpa inflationenskatte­höjningarna dämpade till­växtendämpa (ner) ngt (med ngt)dämpad svängningsesvängning sedan 1507brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. dämpa; av lågty. dempen ’kväva; under­trycka’, till damp ’ånga; rök’ Subst.:vbid1-139840dämpande, vbid2-139840dämpning