Svensk ordbok 2009, webbversion
då`na
verb ~de ~t
dån·ar1mullra eller dundra starkt och dovt
NollJFRcohyponymrungacohyponymskalla 1
åskan dånadedånande bränningar○ibl. med samtidig innebörd av rörelsemed partikel, t.ex.förbi
tåget dånade förbidåna (förbi)sedan 1430–40Ett Forn-Svenskt Legendariumfornsv. dynia; till 1dån
2svimma
på grund av stark sinnesrörelse; särsk. om kvinna
åld.psykol.en av damerna dånade under den överraskande nakendansendånasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. dana; bildn. till samma ordstam som dö
Subst.:vbid1-139719dånande,
vbid2-139719dåning (till 2);
1dån (till 1)