Svensk ordbok 2009, webbversion

då`re substantiv ~n dårar dår·en●person som handlar mot allt förnuft till­fälligt el. vanemässigt psykol.yrk.JFRcohyponymfåne bildåreen dåre på motor­cykel körde upp på trottoaren○förr äv. om mental­sjuk persondårhus○äv. försvagat (ibl. positivt) om mycket o­konventionell personvilken dåre till musik­lärare, han lät eleverna stå på bänkarna och stampasedan trol. ca 1300testamente upprättat av Bengt Bossons tjänare Jakob (Svenskt Diplomatarium)fornsv. dare; av lågty. dore, eg. ’om­töcknad, förvirrad (person)’