Svensk ordbok 2009, webbversion

dö verb dog dött, pres. dör ●nå livets slut om människor, djur och växter biol.med.zool.SYN.synonymavlidasynonymgå bort 3 JFRcohyponymavsomna hennes make dog för ett år sedanhon dog all­deles för ungblommorna vissnade och dog○ofta med an­givande av döds­sätt el. döds­orsakhan dog en naturlig dödhon dog i en bil­olyckahon dog av svältsoldaterna dog för sitt land○äv. bildligt, spec.ibl. med partikel, särsk.bort upp­höra att ut­veckla energi e.d. vinden dogmotorn bara dogljudet dog bort○spec. äv.försvinna ett döende språkleendet dog på hennes läpparden mindre tidningen på en ort dör ofta○spec. äv. i många ut­tryck för stark reaktion, känsla etc.hon nästan dog av ny­fikenhetjag är så hungrig så jag kan dölite gröt har ingen dött av hit­tillshellre dör jag än gifter mig med honom!dö (av/i ngt), dö (för ngt), dö (bort)dö för mördarhandsemördarhand dö som flugordö massvisvard.​ folk dog som flugor under diger­döden sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform tu (pret.), vanligen övrig runform to (pret.), fornsv. döia, dö(a); gemens. germ. ord, ur en indoeur. ord­rot med bet. ’bedöva(s); kväva(s)’; jfr dåna 2 Subst.:vbid1-139976döende; död Hur fort blir lönnarna gula, som lyser vår vandring i parken. Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken.Stig Dagerman, Höst (1954)