Svensk ordbok 2009, webbversion
döl`ja
verb dolde dolt, pres. döljer
dölj·er●placera (ngt) så att det inte lätt kan upptäckas
vanligen bakom ngt annat
NollJFRcohyponym1gömma 1
hon dolde ansiktet i händerna○äv. bildligthemlighålla
dölja sanningenhan dolde inte att han hade suttit i fängelsedölja ngt (ngnstans), dölja SATSsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. dylja, oftast ’neka till en beskyllning’, till dul ’döljande; nekande’; besl. med dolsk, dvala
Subst.:vbid1-140282döljande