Svensk ordbok 2009, webbversion

döm`a verb dömde dömt, pres. dömer döm·er●av­kunna dom över ngn; i dom­stol jur.hon dömdes till tre års fängelsehan dömdes till livs­tid för mord○äv. all­männarefälla auktoritativt av­görande döma i en skönhets­tävling○ibl. med bi­betydelse av klanderman ska inte döma sin nästa o­hörddöm mig inte för hårt!döma ngn (för ngt) (till ngt), döma i ngt, döma över ngn/ngt, döma ngn (att+V)av allt att dömaseall döm om min förvåning (när ...)seförvåning sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. döma; till 1dom Subst.:vbid1-140284dömande; 1dom