substantiv ~n äv. vard. dagdrivarn, plur. ~, best. plur. dagdrivarna
dag|driv·ar·en●person som går sysslolös
vanligen av eget val
nedsätt.psykol.yrk.JFRcohyponymlodarecohyponymluffare
några dagdrivare satt på torget och drack ölsedan 1712Svensk ordbok 2009, webbversion