Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
dagg·en●vattendroppar på marken som uppkommit genom kondensation
särsk. under sommarnätter
meteorol.daggfriskdaggvåtmorgondaggdet hade fallit dagg på natten○äv. bildligt om tunt överdrag på växt(del), som påminner om daggi sammansättn.
daggblåmjöldaggsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. dag; gemens. germ. ord; jfr dugg
substantiv ~en ~ar
dagg·en●ett straffredskap i form av en tågända
förr anv. på fartyg
samh.○äv. om liknande redskap med en blyklump på ett snöreblydaggsedan 1765av nederl. dag med samma betydelse; av okänt urspr.