Svensk ordbok 2009, webbversion

da`gning substantiv ~en dag·ning·entid på dygnet när det ljusnar efter natten tid.SYN.synonymgryning de bröt upp från lägret i dagningenofta med tanke på ljusetden första bleka dagningen(i/vid) dagningensedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. daghning; till daghas och ändelsen -ning som betecknar skeende