Svensk ordbok 2009, webbversion

dan sedag
1dan substantiv ~en ~er [da´n-] dan·en●ofta plur. in­vånare i det forn­tida Dan­mark land.sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. dan; av lat. da´nus med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
2dan [da´nel.dan´] adjektiv ~t ●beskaffad på visst (o­fördelaktigt) sätt som fram­går av samman­hanget vard.Nollhan är så dansölig och dansedan 1850eg. ’gjord’; perf. part. av lågty. don ’göra’; jfr dana, 1don, halvdan, hurdan, likadan, sådan