Svensk ordbok 2009, webbversion

dang`la verb ~de ~t dangl·arhängande svänga hit och dit mindre brukl.NollJFRcohyponymdingla dangla (med ngt)sedan 1712jfr sv. dial. dangla ’svinga; vackla; gå sysslo­lös’; besl. med dingla Subst.:vbid1-132649danglande