Svensk ordbok 2009, webbversion
dang`la
verb ~de ~t
dangl·ar●hängande svänga hit och dit
mindre brukl.NollJFRcohyponymdingla
dangla (med ngt)sedan 1712jfr sv. dial. dangla ’svinga; vackla; gå sysslolös’; besl. med dingla
Subst.:vbid1-132649danglande