Svensk ordbok 2009, webbversion

dans substantiv ~en ~er dans·en1(mjuka) rytmiska kropps­rörelser som ut­förs i takt med musik ofta mer el. mindre i cirkel; mest som nöje el. som uttrycks­medel; ofta ut­förda av ett par dans.tid.dansorkesterlångdanspardanssällskapsdansspela upp till dansbjuda upp till dansi dansens virvlar○äv. om en­staka till­fälle till dettasista dansenfår jag lov till nästa dans?○äv. om dans­tillställning e.d.skoldansi afton dans○äv. med ton­vikt på dansen som konst­artkonstdansklassisk dansen koreograf som ägnat hela sitt liv åt dansen○äv. bildligtlövens dansmyggornas dans(till) dans, dans (med ngn) (till ngt)dansen kring guldkalvenbegäret efter pengar​ pjäsen gjorde henne betryckt efter­som den bara hand­lade om dansen kring guld­kalven gå som en danssegå 1 inte vara ngn dans på rosorinte vara bekymmers­fritt​ livet som småbarns­förälder är inte all­tid en dans på rosor tråda dansen(börja) dansa​ nu är tiden att tömma bägaren och med lätt fot tråda dansen sedan 1385Klosterläsningfornsv. danz; till dansa 2fast­ställt rörelse­schema till viss musikrytm dans.folkdansgammaldansmodern danslatin­amerikansk dansorientalisk danshon tycker att samba är den svåraste dansen○äv. om musiken”Danser från Galánta” av Kodálysedan 1385KlosterläsningDet var dans bort i vägen på lördagsnatten.Gustaf Fröding, ur Gitarr och dragharmonika (1891)