Svensk ordbok 2009, webbversion

da`tum substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en dat·um·et●ordnings­nummer för visst dygn i en an­given månad och ev. äv. an­givet år tid.JFRcohyponymdatering 1 mat­varor med ut­gånget datumdagens datum är den 28 julikan vi spika ett datum för mötet?○ibl. försvagat om ungefärlig tid­punkt e.d.deras vänskap är av gammalt datumdatum (för ngt)sedan 1461Arfstvisten 1451–1480av medeltidslat. dat´um med samma betydelse, eg. ’given; skriven’; till lat. dar´e ’ge’ Det förekommer att man tror sig vara mer eller mindre tvungen att skriva år-månad-dag i den ordningen och med siffror: 2012-06-06. I löpande text blir sådant mycket dåligt: Gustaf II Adolf dog 1632-11-06. Skrivsättet är visserligen antaget som internationell standard men inte mycket använt utanför Sverige. Fortfarande gäller att den naturliga ordning som utgår från dagen är att rekommendera. Det är också vad EU gör med den praktiska formen 6.6.2012. Låt oss inte heller glömma den fulla formen 6 juni 2012.