Svensk ordbok 2009, webbversion
dekadens
[-en´sel.-aŋ´s]
el.
dekadansdekadans
[-aŋ´s]
substantiv ~en
de·kad·ens·en, de·kad·ans·en●tillstånd av förfall
särsk. andligt och moraliskt
psykol.tid.dekadensen i senromersk tidsedan 1664av fra. décadence med samma betydelse; av lat. decaden´tia, till cad´ere ’falla’