verb ~de ~t
de·klam·er·ar●konstnärligt läsa upp
dikt
komm.JFRcohyponymrecitera
på allmän begäran deklamerade han Tegnérs ”Det eviga”deklamera (ngt)sedan ca 1780 i sin nuv. bet.; 1593: ’hålla högtidligt tal’; 1784: ’använda tomma, patetiska fraser’av lat. declama´re ’ropa högt; hålla talövning’; jfr nomenklatur, reklamera
Subst.:vbid1-133400deklamerande,
vbid2-133400deklamering;
deklamation