Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ge´-]
verb ~de ~t
de·leg·er·ar1formellt överlåta befogenhet
vanligen från högre organ till lägre
samh.ett delegerat ansvaren bra chef måste våga delegeradelegera (ngt) (till ngn)sedan 1848av lat. delega´re, bl.a. ’ge i uppdrag’, till de ’bort’ och lega´re ’beordra; skicka som sändebud’; jfr legation
2vanligen perf. part.
utse till delegat
pol.samh.de delegerade vid konferensendelegera ngnsedan 1850Subst.:vbid1-133556delegerande,
vbid2-133556delegering