Svensk ordbok 2009, webbversion

de`lge äv. åld. de`lgivade`lgiva verb delgav, delgett el. delgivit, delgiven delgivna, pres. delger äv. åld. delgiver del|­giv·it●ge kunskap om ngt som är privat el. begränsat känt jur.komm.JFRcohyponymanförtro 1cohyponymyppa med­borgarna bör få till­fälle att delge politikerna sina krav och syn­punkteri lyriska ton­gångar delger hon läsaren sina upp­levelser○spec. jur.formellt under­rätta om beslut, dom e.d. han delgavs miss­tanke om tro­löshet mot huvud­mandelge (ngn) ngt/SATSsedan 1789Subst.:vbid1-133581delgivande, delgivning