[-raŋ∫e´-]
verb ~de ~t
de·rang·er·ar●vanligen perf. part.
bringa i oordning
mindre brukl.Nollderangerad klädselen derangerad ekonomiderangera ngtsedan 1716av fra. déranger med samma betydelse, till rang ’följd; ordning’; jfr rang, rangera
Subst.:vbid1-134087derangerande,
vbid2-134087derangering