[-∫o´n]
substantiv ~en
de·sper·at·ion·en●överväldigande känsla av hopplöshet och förtvivlan
i nödläge där man tycker sig sakna meningsfulla möjligheter att göra ngt
psykol.tid.tilltagande desperationkänna desperationi ren desperation slog han in dörrendet fanns en underton av desperation i hennes röst○ibl. mer el. mindre bildligtregeringens sparpaket andades desperation(i) desperation, desperation (över ngt/SATS)sedan 1845