Svensk ordbok 2009, webbversion

destine´ra verb ~de ~t de·stin·er·arvanligen pass. och perf. part. bestämma destinationen för far­tyg el. flyg­plan trafik.far­tyget var destinerat till Londonäv. bildligt i ut­tryck för ödes­bestämdhet e.d.han tycktes destinerad att dö ungdestinera ngt (ngnstans), destinera ngn att+Vsedan 1758via fra. av lat. destina´re ’fast­göra; bestämma; ut­se’; jfr predestinera Subst.:vbid1-134331destinerande, vbid2-134331destinering; destination