adjektiv ~t
dia·gon·al●som förbinder två hörn i en månghörning som inte ligger intill varandra
om sträcka
mat.○ofta allmännaresom löper på tvären
i förhållande till ngn naturlig riktning
diagonalbanddiagonaldäckskuggan föll diagonalt över fönstret (adv.)sedan 1807till grek. dia´ ’genom’ och goni´a ’vinkel’; jfr gon, polygon
2diagona´l
substantiv ~en ~er
dia·gon·al·en●sträcka som förbinder två hörn som inte ligger intill varandra
i en månghörning, t.ex. en rektangel
mat.rum.diagonalerna i en kvadrat är ungefär 1,4 gånger längre än kvadratens sida○äv. allmännarehon gick på diagonalen över isenen diagonal (från ngt) (till ngt), en diagonal (mellan ngra)sedan 1744se 1diagonal