Svensk ordbok 2009, webbversion

dialek´t substantiv ~en ~er dia·lekt·en●lokal variant av ett språk in­om visst geografiskt om­råde; ofta i mots. till (standardiserat) riks­språk språkvet.SYN.synonymfolkmålsynonymlandsmål JFRcohyponymidiolekt dialektformölandsdialekthon gjorde upp­teckningar av öns dialekt○ofta särsk. med tanke på ljud­systemetbred dialektgenuin dialekthan är väst­göte, det hörs på dialekten○äv. om samman­fattningen av alla så­dana varianter av ett språkdialektdragtala dialekt(på) dialektsedan 1670via lat. av grek. dial´ektos ’språk; sam­tal; sätt att tala’, till dialeg´esthai ’sam­tala’; jfr dialog