Svensk ordbok 2009, webbversion

dialog [-lå´g] substantiv ~en ~er dia·log·en●sam­tal mellan två personer el. ev. flera; särsk. så­dant där o­lika stånd­punkter respekteras och ev. ut­byts komm.tid.JFRcohyponymmonolog dialogformföra en konstruktiv dialogteatern vill gärna ha en dialog med publiken○äv. ut­vidgat(vänskapligt) ut­byte av syn­punkter ofta i mots. till (väpnad) konflikt el. propaganda­krig på 1970-talet in­leddes en försiktig dialog mellan öst och väst○spec. litt.vet.scenisk eller litterär fram­ställning av sam­tal Platons dialogerdialogen i pjäsen är rapp och fyndigen dialog (om ngn/ngt/SATS) (med ngn), en dialog (om ngn/ngt/SATS) (mellan ngra)sedan 1721; i bet. ’(vänskapligt) menings­utbyte’ 1968av grek. dial´ogos ’sam­tal; ut­redning’, till dialeg´esthai, se dialekt; jfr monolog