Svensk ordbok 2009, webbversion
diftong
[-åŋ´]
substantiv ~en ~er
di·ftong·en●språkljud som består av en följd av två vokaler inom en och samma stavelse
språkvet.JFRcohyponymhiatuscohyponymtriftongcohyponymmonoftong
begynnelseljudet i ”automat” uttalas ofta som en diftongskånskan har flera diftongerfallande diftongdiftong där det första vokalelementet betonas meststigande diftongdiftong där det andra vokalelementet betonas mestsedan 1696av grek. diph´thongos ’dubbelljudande’, till di- och phtong´os ’ljud’; jfr triftong