Svensk ordbok 2009, webbversion

digna [diŋ`na] verb ~de ~t dign·ar●långsamt sjunka i­hop på grund av för stor på­frestning NollJFRcohyponymknäa 1 hon dignade under bördan○äv. mer el. mindre bildligt, särsk. i ut­tryck för över­flöddet dignande smörgås­bordetträden dignar av frukt○äv. bildligtmånga dignade under skatte­trycketdigna (av/under ngt)sedan 1678jfr isl. digna ’bli mjuk’, deigr ’mjuk’; besl. med deg Subst.:vbid1-135033dignande