Svensk ordbok 2009, webbversion
dikotomi
´
substantiv
~n ~er
diko·tomi·er
●
(logisk) delning av en klass i två varandra uteslutande underklasser
fil.
dikotomin kropp-själ
sedan 1836
av grek.
dikhotomi
´
a
’tudelning’; jfr
anatomi
,
atom
substantiv ~n ~er
diko·tomi·er●(logisk) delning av en klass i två varandra uteslutande underklasser
fil.dikotomin kropp-själsedan 1836av grek. dikhotomi´a ’tudelning’; jfr anatomi, atom