substantiv ~en ~er
dikt·en1stycke text med konstnärliga anspråk som (ofta) utnyttjar ordens symbol- och ljudvärden
och ofta är anordnad så, att frasgräns sammanfaller med radgräns; ofta med viss (fast) rytm, med rim e.d.
litt.vet.rum.JFRcohyponympoemcohyponymvers 1cohyponym1visa
diktcykeldiktsamlinghyllningsdiktkärleksdiktprosadikten vacker dikten rimmad dikten fjortonradig diktdagens diktdeklamera en dikten dikt av Frödingdikter om kärleken dikt (om ngn/ngt/SATS)symfonisk diktensatsig orkesterkomposition som försöker återge en stämning eller en händelse med musikaliska medelofta inspirerad av en dikt
orkestern spelade en symfonisk dikt av Richard Strauss
sedan 1430–50Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. dikt; av lågty. dicht, dichte, till dichten ’dikta’; av lat. dicta´re, se diktera
2knappast plur.
text som inte syftar till direkt verklighetsbeskrivning
i syfte att konstnärligt omforma verkligheten el. att bedra
rum.i hans historiska romaner blandas dikt och sanningverkligheten överträffar ibland dikten○spec. i ett fast uttrycklögn och förbannad dikt○spec. äv. om skönlitteraturen som konstartdiktkonstden gamla gymnasieboken ”Dikt och tanke”dikt (om ngn/ngt/SATS)sedan 1430–50Konung AlexanderOch själva dikten! Dess lindansarmöda, dess luftsprång har jag sett mig mätt uppå.Esaias Tegnér, Mjältsjukan (1825)
2dikt
adverb
●i vissa uttryck
nära intill
sjö.sjö.SYN.synonymhvid733725tätt
dikt baborddikt bidevinddet är viktigt att isoleringen ligger dikt an mot underlagetsedan 1621av lågty., ty. dicht ’tät’; jfr 1tät