Svensk ordbok 2009, webbversion
dik`tare
substantiv ~n äv. vard. diktarn, plur. ~, best. plur. diktarna
dikt·ar·en●skönlitterär författare
vanligen av hög klass
litt.vet.balladdiktarerenässansdiktareGoethe, den störste av alla tyska diktare○äv. inskränktpoet
sedan mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. diktare