Svensk ordbok 2009, webbversion

dik`tare substantiv ~n äv. vard. diktarn, plur. ~, best. plur. diktarna dikt·ar·enskön­litterär författare vanligen av hög klass litt.vet.balladdiktarerenässansdiktareGoethe, den störste av alla tyska diktareäv. in­skränktpoet sedan mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. diktare