Svensk ordbok 2009, webbversion

dikte´ra verb ~de ~t dikt·er·ar1läsa upp för ned­skrivning av sekreterare, elever etc. komm.diktera ett brevdiktera (ngt) (för ngn)sedan 1593av lat. dicta´re ’diktera; före­skriva; författa’, till di´cere ’säga’; jfr 1dikt 2en­sidigt på­tvinga ngn sin vilja, å­sikt e.d. komm.det är all­tid de större länderna som dikterar vill­korenden rika världen kan inte diktera hur u-länderna ska sköta sina inre an­gelägenheterdiktera ngt/SATSsedan 1660Subst.:vbid1-135143dikterande, vbid2-135143diktering; diktamen (till 1)