[-∫o´n]
substantiv ~en
dikt·ion·en●sätt att tala eller läsa högt
vanligen med tanke på tydligheten
komm.JFRcohyponymföredrag 2
huvudrollsinnehavaren spelade med inlevelse men tyvärr med usel diktionsedan 1716av lat. dic´tio ’talekonst; stil; fras’, till di´cere ’säga’