Svensk ordbok 2009, webbversion

dilettan´t substantiv ~en ~er dilett·ant·enperson som sysslar med ngt utan att ha nöd­vändig sak­kunskap särsk. på ngt konstnärligt el. vetenskapligt om­råde psykol.yrk.JFRcohyponymklåparecohyponymamatör som målare var och förblev NN dilettanten dilettant (i/på ngt)sedan 1805av fra., ita. dilettante med samma betydelse; ur lat. delecta´re ’glädja (sig)’